Fan, femte jävla gången jag skriver ett inlägg som försvinner. Nu är jag så jävla lack alltså! Åååååååh, jag hade slitit med det där inlägget.

Allting är opeppt nu. Förvirrning gånger tusen i min skalle. Gillar inte den där känslan av att inte veta vart man har personer. Det där med känslor är inte heller sådär great. Jag är nog sämst i världen på att behärska mig. Och nu vill jag inte klanta mig. Eller, det finns nog ingenting att klanta sig i överhuvudtaget. Jag vill inte inbilla mig för mycket..Lätt att man blir grymt besviken i slutändan då! Kanske egentligen borde sluta tänka helt enkelt. 
Ibland behöver man kanske bara känna sig omtyckt av någon. Eller bara få höra att man betyder riktigt mycket skulle lyfta upp mig totalt. För mig skulle det göra en hel del nu. För just nu är det liksom inget positivt.

Ledsen för min klagosång.

/ E.