Skolan var tråkiig..Inget spännande faktiskt. Slutade ju tidigt i alla fall. Efter school cyklade jag och Malin hem till henne. Fort..i onödan, menmen. Shit happens! Chillade lagom ett tag innan psykologen ringde. Började gå stegvis framåt. Som tex, nära mig medans Malin höll Douglas nära, klappa honom, blunda vid honom osv. Lite svårt att förklara är det, menmen. Fattar inte hur det gick till. För tjugo minuter senare stod jag och höll i kopplet när Douglas var bakom mig. Allting gick så fort. Från att ha klappat honom kanske två gånger stod jag där med kopplet i handen, med Douglas bredvid mig utan att det kändes jobbigt. Kunde sitta ner och klappa honom, vara hemma hos Malin när han var lös, allting! Det är helt sjukt! Har inte riktigt förstått än..Men nu gäller det bara att fortsätta öva! Efter psykologen åkt hem gick vi en prommis med gullehunden. (Hörde ni, ett mirakel att jag vågar kalla en hund gullehund.) :P Höll i kopplet hela tiden då, gaaaah! Nu längtar jag sjukt mycket efter att få vara hemma hos Malin igen!! Obeskrivlig känsla men ärligt, vill bara träffa Douglas igen! Haha, de är galet, totalt galet! Tack för hjälpen!! <3

Imorgon har vi dödens dag..Slutar tio över fyra.. Skit också..